It kills me not to know this but I've all but just forgotten, what the color of my eyes were and my scars or how I got them

Vi är inte små barn längre, och jag tror inte längre på att om man bara lever utan att riktigt bry sig så blir man lycklig tillslut. För hur skulle man möjligtvis kunna bli lycklig utan att kämpa? Eller mer såhär kanske: Vem vill vara lycklig, utan att ha förtjänat det?
Likt känslan av att hålla en rubikskub i sin hand, att vrida och vända på den, försöka hitta lösningar på problemen. Misslyckas, för att sedan göra om den och klara det man inte kunde tidigare. Man lärde sig av sina misstag, bara man inte ger upp. Man kommer tillslut att sitta där med en kub i handen, sex sidor, sex enfärgade sidor. Och man vet att man har klarat av det själv, allt som möjligen kunde behövas var lite hjälp på traven. Den känslan är så mycket bättre än den att hålla i en kub som någon annan har löst. Ett problem som någon annan har klurat ut. Ett liv som någon annan har levt åt en.
Det jag vill är att ingen annan ska leva mitt liv åt mig. Men jag lever gärna mitt liv med någon annan, mer än gärna med dig T.

så fort man försöker så duger man inte
så fort man försöker så duger man inte

Det är inte någonting som vi har hittat på det här. Nej, det är bara sanningen som yttras.

Det är ett liv som jag lever här, faktiskt. Och kom inte och säg till mig att du tror att du har någon som hellst rätt till att försöka ändra på det. We're good, yes we're fine without you. And we only belong to eachother

Om vi stod där du och jag, vid änden av alla världars ände, så skulle jag fortfarande älska dig.

Can you teach me how to dance real slow?
I want to move to the rythm of the music
not too fast, but neither to tedious
I want it just as perfect as I want us to be

DET HÄR ÄR SAGAN OM (COOLASTE KATTEN I DET LÅNGA LANDET FALUKORV)

Det är faktiskt så att på hösten faller löven för att träden bantar. Men du vet väl att det inte längre är höst? Vi är långt in på vintern, som snart övergår till vår, vilket bara betyder nya löv. Löv löv röv. När allting kommer omkring så är jag faktiskt ganska lövig, men det kanske blir bättre till våren. Men hur blir det om trädet tappar sina löv på våren istället för på hösten, det skulle göra allting fel. Du är fel. Men det gör inget, för jag är inte 100%rätt jag heller. Men till skillnad från er så försöker jag iallafall

Ursäkta? Upprepa. Vad var det du ville?

Vad är det egentligen du säger? Att det är jag som har missuppfattat, att det är jag som tar livet på för stort allvar och förbiser allt det roliga.
Att jag ska hata dig, är det vad du vill? Förlåt att behöva göra dig besviken, men du har misslyckats. Men om det är till någon glädje så kan jag meddela dig att du kan lyckas, om du försöker och verkligen vill. För allt är möjligt, är det inte så?
åh vad jag önskar att du kunde se mig just nu, jag glänser i din frånvaro. Er frånvaro. Och det liv jag hindrats från att leva kommer sakta tillbaka till mig nu. Utan alla hinder och med endast hjälp på traven. Tack mina kära, och farväl till de små djävularna på min axel. Jag fick för mig att ni var rosa och mjuka, men ni var röda.
Och en vacker dag ska jag köra in någonting i röven på dig, fattar du inte det? FATTAR DU INTE DET?

KOM SPRING PÅ GÖMDA STIGARNA I SKOGEN

Du har sedan länge varit min rival, min ständige motståndare. Jag föraktar dig, det har jag alltid gjort. varför. VARFÖR.
En fråga. inget enkelt svar. Inget Svar.
Du finns där, du finns alltid där. Allt finns där. Orden också. Kan vi inte bara ta bort dem? Subba ut dem, radera dem från mitt och våra minnen.
Jag vet inte allt, och speciellt inte det här. För jag förstår knappt det själv. Jag brukar se på migsjälv i spegeln och tänka att det bara är en spegelbild. Att allt bara är upprepningar av vad som redan har hänt. Men inte längre, inte nu. För faktiskt så är ingenting längre som förut. Och det är bra, det är det verkligen.
Men vad som plågar mig är att du inte ser det. Och inte heller förstår du, men vem är jag att klandra andra.
Du förstör mig. Jag förstår faktiskt inte alltid varför, men det gör du.