KOM SPRING PÅ GÖMDA STIGARNA I SKOGEN
Du har sedan länge varit min rival, min ständige motståndare. Jag föraktar dig, det har jag alltid gjort. varför. VARFÖR.
En fråga. inget enkelt svar. Inget Svar.
Du finns där, du finns alltid där. Allt finns där. Orden också. Kan vi inte bara ta bort dem? Subba ut dem, radera dem från mitt och våra minnen.
Jag vet inte allt, och speciellt inte det här. För jag förstår knappt det själv. Jag brukar se på migsjälv i spegeln och tänka att det bara är en spegelbild. Att allt bara är upprepningar av vad som redan har hänt. Men inte längre, inte nu. För faktiskt så är ingenting längre som förut. Och det är bra, det är det verkligen.
Men vad som plågar mig är att du inte ser det. Och inte heller förstår du, men vem är jag att klandra andra.
Du förstör mig. Jag förstår faktiskt inte alltid varför, men det gör du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar