Victoria

Om jag inte hade älskat dig så förbannat mycket då så hade du inte längre vart en del av mitt liv idag, om jag inte visste att du egentligen var en sån underbart bra människa.
Det fanns stunder då jag hatade det, jag hatade att jag älskade dig. För du gjorde mig så illa, satte sår som jag aldrig trodde skulle läka. Men nu är det bara ärren kvar, men även dem tynar sakta bort. Och trots att minnet alltid lever kvar, har jag funnit saker, människor, som fått mig på andra tankar. Jag behöver inte längre tänka på den du var och den jag var, de som vi alla var.

I wondered why did the past have to hurt me so bad
Was it worth it? Was it worth it?
No, no, no
I was wondering when I could live to learn to trust again
Trust again

Vad som var självklart då var att jag stod vid din sida, var du tvungen att visa mig att jag gjorde fel val. När kom du på att allt du gjorde skulle resultera i den jag en dag skulle bli, eller for den tanken ens genom ditt huvud? jag kommer inte kunna fråga dig om råd. när dagen kommer, vet jag inte om jag kommer inte kunna låta dig hålla mitt barn i din famn när jag inte är där och kan vaka. Förtjäna min tillit, så ska jag ge dig den. Men allt detta har krävt så många fler känslor än vad som egentligen ska behöva vara nödvändigt. för kärleken.
en sköld byggd av styrka, jag vill inte visa mig svag för er. sänker jag min gard blir jag genast till en given måltavla. jag förväntade mig inte detta, jag hade inte planerat den här framtiden. jag hade förberett mig om jag visste, jag hade iallafall försökt. men när ska jag kunna vända mig ut och in för någon igen.
Blotta mig, som det nakna spädbarn jag är. låta min kärlek se rakt in i mig. röra vid de delar jag gömt under mina naglar och bakom ögonlocken, djupt in i mina öron långt ner i min hals. vem kommer någonsin att leta där? ingen. kanske just därför
Göm Dig.nu