Jag hatar frågan
Går det bra då? för jag vet aldrig vad jag ska svara på den. De förväntar sig förmodligen ett
ja, så det är oftast vad jag ger dem. Men de kan inte klanda mig för att jag inte har varken viljan eller orken att dra min livshistoria för dem - de har ändå aldrig brytt sig mer än vad hårstråt på hundens svans gör, så vad spelar det för roll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar