Victoria

Det är ensamheten som svider mest, när man ger sig själv tid till att tänka.
De senaste 38 timmarna har jag spenderat sovandes framför TVn eller med kompisar, tack för det. Vet inte hur jag skulle klara av att behålla lugnet annars. Idag vet jag inte vad jag ska göra. Det är fars dag och pappis kanske är sugen på att åka till båmässna? Vi får se... Hur som helst så tänker jag inte sitta hemma och agera stoppkloss åt mig själv, det är en sak som är säkert.
Det fanns så jävla mycket saker som jag ville säga och just nu vet jag inte vad som gör ondast.
Att du inte ens hade tid till att ses när det handlade om något så viktigt som oss - vad är det du prioriterar högre?
Att du efter två år inte kunde öppna dig för mig när du mådde dåligt eller hade någonting som störde dig.
Eller att jag, efter två år, inte visste om du älskade mig, inte visste om du fanns där för mig när jag var ledsen och behövde dig, eller inte.