och mitt i all saknad av dig
så kan jag le och ibland nästan skratta åt mig själv
trodde jag verkligen att du ville ha mig?

Det här är den värsta känslan: ibland kan jag inte känna dina hjärtslag när jag frenetiskt letar med handflatan under ditt vänstra bröst. Du säger att "alla hjärtan är en tickande bomb, en nedräkning mot döden". Jag säger att "om dina hjärtslag tystnar, då tystnar mina också". När du frågar varför är svaret så enkelt. "Jag bor ju där, i ditt hjärta, och jag hör inte längre hemma någon annanstans."

Fett seg man e på att uppdatera bloggen
plötsligt händer det