onsdag 4 februari 2009

Far longer than forever

Jag försöker att vara snäll och söt mot alla jag känner, och jag är väl lite sån egentligen. Men jag vet mycket väl att jag oftast hellst drar till med någon konstig opassande kommentar eller försöker leka sådär smart och realistisk. Och faktiskt så har det funkat några gånger, jag har faktiskt(!) fått höra att "det var jätte bra sagt, tack för tipset" eller "låter precis som att du har varit här och sett allting, när du egentligen är 50 mil bort. Hur kommer det sig att du får till det sådär?" Ja hörrni... Ibland kan även jag säga smarta saker, tro det eller ej. Men jag antar att det bara är sånt där som jag har hittat på. Ofta drygar jag mig ju bara. Försöka vara snäll ochs söt, javisst.. men det är inte alltid jag. Du är den enda jag inte kan vara sådär ironsikt irriterande och drygt jobbig emot. Vissa försöker jag t.om. vara så mot, vissa bara kommer det automatiskt, när det gäller dig så bara går det inte, jag tycker det är underbart. Vill inte alltid vara dendär som kommer med klachiga repliker. Är hellre den som viskar i ditt öra hur mycket du betyder för mig. För egentligen är jag ingen pajas, egentligen är jag en liten flicka som älskar att krypa upp i famnen hos sin älskade. få sitt huvud pressad mot hans bröst. Höra hjärtat.

Inga kommentarer: