Idag har det vart tisdag men jag trodde och hoppades så förbanant på att det skulle vara onsdag. du vet att onsdag betyder en dag mindre och för varje dag mindre så kommer du en dag närmre. Men när du väl är nära vill jag att dagarna ska fördubblas.
Ni vet att jag älskar stjärnorna på ett nattsvart himlavalv - och att jag är en av dem - men fortfarande samlar ni ihop dem bara för att se dem falla. De som faller ner men aldrig upp tillbaka igen, utan snarare svävar osynligt omkring oss sakta förflyttas iväg, och kväver oss mer och mer för varje andetag. Vi ser det inte och vi kommer förmodligen aldrig att inse det, men vi har aldrig varit bra på att leka fåglar och våra redskap kommer inte att hjälpa oss i framtiden utan snarare bara försämra våra chanser till överlevnad.
Stjärna som faller blir till någons önskan blir till någons död blir till någons förtvivlan blir till en dröm som aldrig var menad att överleva men blev gödd på vägen av lust och ett hjärta som talade om kärlek och ett evigt liv. Talade om den tiden då människan talade trädens språk, och då vi utan ord kunde förstå och älska varandra villkorslöst. Då fåglar var bevingade varelser som vi såg på från marken - och inte sånt vi tävlade mot om vem som kunde ha mest total mängd luft under sina vingar. Då vi inte behövde sväva tusentals meter ovanför fast mark för att bekräfta vår existens
en gång i tiden hade vi faktiskt en chans att överleva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar