Victoria

- föstår dig.
jag har ett halvår kvar men har vart rädd för att växa upp sen lång tid tillbaka. när man var liten ville man bli 18, man ville bli stor och kunna göra som man ville. nu är allt man vill att stoppa tiden
- Jag har ju ingen koll, jag har typ alltid fått göra som jag vill och ta hand om mig själv. Men nu känns det som att jag gått miste om saker jag egentligen borde ha lärt mig som skulle ha förberett mig på vuxenlivet.
Precis så.
- ja, ungdomstiden var den tiden då man skulle förbereda sig för att fylla 18. då man skulle lära sig - allt
- Ja, men vad hände? Allt rann ut under fötterna på en.
- jag vet ärligt talat inte, det känns som att tiden ledde en in på något man trodde var en genväg men när man kom fram hade alla redan hunnit i mål före en
- Nu får man klamra sig fast i det lilla man har för att inte också försvinna. Jo..
- verkligen. tiden var för knapp
- Antingen det eller så var det bara ingen som lärde oss att ta vara på den...
- och inte förens jag har hinnut plocka fram både stekpannan köttfärsen och de krossade tomaterna så kommer jag på att jag faktiskt inte alls vet vilka mer ingredienser som ska vara i eller hur man ens lagar köttfärssås. fast var och en är vi ansvariga för valen vi gör, den bittra sanningen..
- Been there, done that...
- försöker att ta vara på så mycket som möjligt nu. lära mig så mycket jag kan. suga in kunskaper om allt
- Mja, fast grejen är ju att det där om att vara ansvarig egentligen ska komma nu när man fyller 18.
- ja
- Innan var vi ju barn, ingentign skulle ha varit för svårt och det skulle finnas en förklaring till allt.