.
.
Jag började läsa för att förstå vad jag hade gjort för fel, efter andra meningen slutade jag. Det har aldrig vart en hemlighet att jag haft svårt att fatta. Men uppenbarligen ger detta mig ingen tröst. Hur kan humöret gå så mycket upp och ner och helt bero på vems synvinkel dagens känslor väljer att se?
Den fria viljan?
Bullshit.
Eller?
Ja.
Hade vi inte alla varit lyckliga rakt igenom om det var så? Nog för att man kan välja om man vill se på glaset framför sig som halvfullt eller halvtomt, men hur är det med de dagar då glasen var smutsiga och man var tvungen att välja en mugg istället för ett genomskinligt glas? Hur ska man välja och hur ska man veta att det man väljer är rätt. Jag undrar : Ska man ens förväntas välja, en sådan dag då någonting skymmer ens sikt.
just det där psykiskt onda som inte kan tas bort av någonting annat än det som skapade det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar