Herregud, vad håller jag på med? Är så patetisk, som bara tänker på mig själv och mitt ynkliga lilla liv. Det som på något sätt har undgått mitt förstånd de senaste månaderna ha jag fått bekräftat för mig alldeles nyss. Känns bra just nu. Jävligt bra faktiskt. Men jag vet att det inte kommer att gå lång tid innan jag kommer bli den där lilla patetiska tjejen igen som inte låter sig se längre än fram till näsan. Men jag försöker alltid tänka bra, hur jag nu lyckas vet jag inte. Tänker idiotiska tankar men ingenting skulle någonsin leda till handling.
Jag vet att: hur svårt det än är nu så skulle livet alltid vara dubbelt så svårt utan dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar