söndag 3 oktober 2010

mitt alfabet.


GASH.
Ord.
Vokaler med Konsonanter.
Varför räcker ingenting till?
Gud måste ha missat minst hälften av alla bokstäver när han skapade alfabetet, inte en chans att någon av dessa tjugonio simpla tecken skulle kunna beskriva överhuvudtaget någonting. Inga känslor. Inga tankar. Inga hjärtslag. I n g e n t i n g.
Jag kan säga att du är det finaste, det allra vackraste. Jag kan säga att jag älskar dig, alltid vill vara med dig. Jag kan säga att jag vill spendera resten av mitt liv med dig.
Och nog för att detta är sant. Och nog för att jag förstår innebörden i varje enstaka ord. Och nog för att jag skulle kunna upprepa dessa tusen gånger utan att någonsin ångra mig. Det är inte det.
Det är att dessa meningar, alla dessa ord, dessa sammansättningar av bokstäver, har någon använt sig av tidigare. Exakt dessa ord har någon yttrat innan mig, och det stör mig. Jag vet att många människor älskar och ser sin egna kärlek till någon som unik i jämförelse med andras, och ja: jag tror att det är så. Jag tror att vi alla älskar på olika sätt och jag tror inte att någon individ skulle kunna förstå hur den andra verkligen känner trots att även den har känt kärlek eller sorg.
Så varför ska jag nöja mig med att bygga meningar av bokstäver som andra har skapat, när mina känslor bara är mina egna.
Jag önskar att jag kunde bygga mitt egna alfabet, och att du skulle förstå det precis som jag. Förstå betydelsen bakom varje bokstav och inse den fulla kraften och kärleken som strålar genom varje ord.
Jag ska visa dig min kärlek.

Inga kommentarer: