Någonting som jag finner underligt med världen och som världen finner underligt med mig är att trots de stora kontraster som finns mellan oss så är vi ändå så lika. Just då hela världen kändes raka motsatsen till vad jag var och då jag kände att jag skulle passa bättre in var som hellst men inte här - så skapades du för att bevisa för mig att det inte alls var så och för att tala om för mig att "att äta av äpplet gör dig inte mätt, det gör dig bara hungrigare".Du visade mig att livet kunde ta andra skepnader än vad man hade trott och samtidigt som världen mer och mer förändrades från att ha varit mitt gömställe till att bli min arbetsyta, så lärde jag mig att förstå vad du egentligen ville och tillslut även tro på det. Så trots att jag bara levde i en spegelbild av det liv någon annan aldrig fick uppleva så älskade du mig. Och du höll mig trots att jag endast var gjord av reservdelar - trots de delar av metall som stack ut ur min kropp, som ständigt rispades mot din nakna hud och rev upp blödande sår. Jag plåstrade om dem, eller åtminståndet försökte jag så gott jag kunde och egentligen vet jag inte hur väl jag lyckades men världen har inte tagit dig ifrån mig. Han vågar inte.
Ingen utav oss vill förlora dig och han vet att jag är som allra bäst hos dig så han låter oss stanna just där vi är, låter det bli upp till oss vad vi väljer att göra med kärleken. Trots att jag redan har gjort mitt val vill jag göra det igen så att du kan se att jag väljer kärleken. jag väljer dig för evigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar