När fåglarna viskar i mitt öra om frihet vill jag tro dem. När trädens grenar skapar melodier om förändring vill jag tro dem. När havets vågor slår mot klippkanten och talar om trygghet vill jag tro dem. När himlarna skapar bilder om hopp vill jag tro dem. Och när jag blivit dragen i näsan och lurad av lögnen själv har jag velat tro den. Men grundprincipen är just den att sanningen ofta finns där, och när den inte gör det dyker den alltid upp tillslut.
Alla talade endast om för mig att jag levde, utan något konkret bevis. Du har blivit den som visat för mig att det alla alltid har sagt var sant. Därför vet jag att detta är sanning. Du blev sanningen för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar