tisdag 6 maj 2008

Ursäkta att jag ler, att mina mungipor når upp över öronen
Ursäkta mitt glada humör, mitt ljudlösa glädjeskik
Men jag kan bara inte hjälpa det just nu, du gjorde mig så förbaskat glad.

Att finnas där för dig, det vara ju bara något som jag kunde drömma om! förstår du inte det.(!?) du är ju lixom ändå.. DU.. lixom.. haha shit vad patetiskt.. :D men lixom.. du anar inte hur det kändes när du ÖPPNADE dig för mig, fan de var WONDERFUL! när du sa tack lixom, jag menar... fan asså ! shit jag vart ju lixom GLAD
över det du berättade, det du sa, det du avslutade det med. ALLT VAR LIXOM PERFEKT. Lovarej att jag ska pussarej på foten nån dag asså........

Inga kommentarer: